FANDOM


BakgrundRedigera

Avsnittet är i stora drag baserat på fp-rapporten "Ökad jämlikhet genom liberal politik" från 2006 (ej längre på nätet).

InledningRedigera

Som framgår av namnet strävar en liberal efter frihet. För en socialliberal är det viktigt att detta inte bara innebär en frihet från förtryck eller slaveri. Varje individ ska så långt möjligt kunna forma sina egna drömmar och förverkliga dem. Frihet är att ha möjligheter. En fullständig jämlikhet skulle då innebära att varje individ har lika stora möjligheter, lika stor frihet. Men hur går strävan efter en sådan jämlikhet ihop med den lika rimliga tanken att arbete ska löna sig? Grunden till det välstånd vi har är ekonomiska incitament som uppmuntrar hårt arbete och nytänkande. Den som på det sättet får tillgång till större resurser får också större frihet att uppfylla sina önskningar. I någon mån finns det alltså en motsättning mellan tillväxt och jämlikhet.

Amartya Sen, nobelpristagare i ekonomi 1998, har argumenterat för att den motsättningen inte behöver vara så stor. Sambandet mellan ekonomiska skillnader och skillnader i frihet är begränsat. Det finns så många andra faktorer som påverkar friheten – politiskt förtryck, utbildningsnivå, sjukdomar, funktionshinder, diskriminering av olika former. Sens studier tyder på att välfärdstjänsterna är viktigare än inkomstfördelningen för jämlikhet.

Amartya Sen understryker att en politik för större jämlikhet inte behöver ställa upp hinder för den ekonomiska utvecklingen, tvärtom. En allmän tillgång till vård och utbildning är dels något gott i sig, dels något som stimulerar till ytterligare utveckling.

Det är just när jämlikhet definieras som lika mycket pengar som problem uppstår. Alla försök att jämna ut inkomster och förmögenhet leder till att drivkrafterna för hårdare arbete, nytänkande, utbildning och företagande försvagas. Fattigdom måste motarbetas, eftersom det driver de drabbade till desperata och förnedrande handlingar. Men höga bidrag och progressiva skatter gör att människor väljer att nöja sig med låga arbetsinkomster.

Stora skillnader i medellivslängd mellan olika socialgrupper skulle kunna fungera som incitament för studier och hårt arbete -- men är ändå oacceptabla för en liberal. Inget kan vara en större inskränkning av friheten än sjukdom och död. De ökade incitamenten skulle inte på något sätt uppväga den förlusten av frihet.

Detta synsätt på fördelningspolitik ligger också mycket nära Amartya Sens idéer om 'capabilities' som det väsentliga måttet på real jämlikhet.

MålRedigera

Statens roll ska inte vara att utjämna de skillnader som beror på individens fria val. Statens roll är att se till att detta val är så fritt som möjligt.

Tyvärr kan vi konstatera att Sverige inte lyckas så bra med detta. Skolan ger inte elever med skilda bakgrunder lika chanser att komma vidare i livet. Sjukvården lyckas varken förebygga eller kompensera för de hälsoskillnader som finns mellan grupper. Över hela Sverige finns bostadsområden där människor fastnar i sysslolöshet och utanförskap. Polisen ger inte samma trygghet för alla. Många får aldrig en chans att forma sitt eget liv, eftersom de aldrig får in en fot på arbetsmarknaden.

Vi måste våga använda ordet klass, för det finns tydliga skillnader i förutsättningar mellan olika grupper i samhället, och de skillnaderna hänger samman med utbildningsbakgrund, yrkesval med mera. Klass är det rätta ordet för att sammanfatta den indelningen, och klassklyftor måste bekämpas med liberal politik.

För att jämlikhet ska bli mer än ett vackert ord i högtidstal sätter vi upp ett antal mätbara mål, som ska vägleda vår politik.

Jämlikhet på arbetsmarknadenRedigera

Känslan av att kunna försörja sig själv, men inte få möjligheten, är förnedrande och nedbrytande. Längre perioder av arbetslöshet leder ofta till social stigmatisering, sjukskrivning och förtidspensionering. I socialdemokratisk retorik kan det låta som att lösningen på arbetslösas problem är höga ersättningsnivåer i akassan. Utifrån ett frihetsperspektiv är det svårt att se hur pengar kan kompensera den ofrihet som passivisering och social isolering innebär. En arbetslös person i ett höginkomstland, som får frikostig ersättning från staten, kan uppleva sina möjligheter i livet som mycket begränsade jämfört med en medelklassindier, som har mycket lägre inkomster.

Det är ingen enkel uppgift att ställa upp ett rättvisande mått på jämlikhet på arbetsmarknaden. Måttet bör omfatta alla som kan och vill arbeta. Det innebär att personer som är sjukskrivna eller förtidspensionerade men själva uppger att de skulle kunna arbeta, eventuellt med anpassade arbetsvillkor, bör inkluderas. Även studerande som hellre skulle arbeta bör räknas, vilket de också gör i SCB:s statistik sedan några år.


För att få jämlikhet på arbetsmarknaden krävs endast en sak; att alla parter spelar efter samma regler, att alla ska vara lika inför lagen. Detta är också grunden för liberalismen. Arbetsgivaren och arbetstagaren är två parter på marknaden där den ena vill sälja och den andra köpa. Endast som de är överens blir det affär. Därmed kan den ena parten inte tilldelas rättsliga priviligier. Ett exempel är att idag har endast säljaren rätt att säja upp avtalet utan att ge någon som helst anledning. Köparen är tvungen att fortästta köpa av säljaren oavsett om denne är nöjd med varan eller inte. Regelverket är idag är format så att arbetsgivarens rättigheter är kraftigt inskränkta till förmån för arbetstagaren. Den anledning som brukar framhållas till försvar får detta är att man vill skydda arbetstagaren eftersom denne är mest utsatt. Vem som är mest utsatt på ett litet eller medelstort företag går att diskutera, då ägaren troligen har betydligt mer att förlora, men det praktika problemet med snedfördelningen av rättigheterna är att den grupp som får sina rättigheter kränkta tar en betydligt större ekonomisk risk än vad som är rimligt. Därmed lockas fler av att bli arbetstagare än att bli arbetsgivare. Vi får därför också fler som behöver jobb än som kan erbjuda dem. Det leder till en arbetslöshet som är betydligt större än vad den borde vara, förre företag och därmed mindre skatteintäkter etc. Till detta måste man också lägga att arbetsgivaren tar en stor risk då den anställer ny personal och därför vill hålla detta till ett minimum. De det är svårt att göra sig av med personal som inte sköter sitt arbete samtidigt som arbetsgivaren inte vill göra sig av med personal som är duktig och motiverad, leder detta till att lagstiftningen framförallt skyddar personer med bristande arbetsmoral och därmed stänger ute personer som verkligen vill arbeta. Därför är jämlikhet i lagstiftningen på arbetsmarknaden inte bara moraliskt viktigt, utan har även stor praktisk betydelse för samhällsutvecklingen. Liberalismen står på fundamenten att alla har rätt till frihet, sitt liv och sin egendom, att alla är lika inför lagen och att lagen är lika för alla. Det måste ligga til grund för alla ställningstagenden för ett riktigt liberalt parti.

Färre utanförskapsområdenRedigera

Folkpartiet liberalerna har definierat utanförskapsområden utifrån tre faktorer: låg sysselsättning, dåliga skolresultat och lågt valdeltagande. I dag finns betydande öar av utanförskap i nästan alla stora och medelstora svenska städer. Detta skapar en process där utanförskapet i sig blir självförstärkande och där människor till slut införlivar utanförskapet i sin egen identitet. Detta betyder att det som från början var verkan – utanförskapet – omvandlas till orsak. Utanförskapets koppling till den egna självbilden kan för den enskilda människan förstärka känslan av hopplöshet och maktlöshet, vilket i sin tur också förvärrar utanförskapets effekter.

Vi får aldrig stämpla områden och de människor som bor där som problem. Utanförskapsområdena befinner sig ljusår ifrån den slum som finns på många håll i världen. Inte heller får det göras någon enkel koppling mellan utanförskap och invandrare. Utanförskapsområdena skiljer sig mycket åt när det gäller andelen invandrare. Samtidigt måste vi kunna tala öppet om att det finns områden som hamnat i en nedåtgående spiral. Vi kan välja att se problem eller möjligheter. Det är meningslöst att ägna sig åt politik om vi inte väljer det sistnämnda.

En politik för färre utanförskapsområden bör ta sin utgångspunkt i de boendes drömmar och visioner. Den bör utformas med fokus på den potential de besitter. Den bör sikta på att undanröja onödiga hinder och diskriminering.

Minskade klassklyftor i skolanRedigera

Det finns få faktorer som så starkt påverkar en människas framtid som studieresultaten i grundskolan. Klassklyftorna har ökat i grundskolan under ett antal år. Andelen elever från hem utan studietradition som inte når behörighet till gymnasiet har ökat kraftigt, samtidigt som motsvarande andel från hem med studietradition legat i stort sett stilla. Skillnaden mellan grupperna ska minska, utan att resultaten för elever från hem med studietradition försämras.

Minskade klassklyftor i sjukvårdenRedigera

OECD har redovisat två index, där Sverige placerar sig bland de sämsta länderna. Vi bör förbättra resultatet på båda indexen.

OECD hade mätt dels sannolikheten att ha någon kontakt med sjukvården under året, dels antalet läkarbesök per år. Resultatet blev att höginkomsttagare konsumerade betydligt mer sjukvård än låginkomsttagare i förhållande till sina behov. Sverige var bland de fem sämsta länderna på båda måtten.

En ny studie baserad på OECD-siffrorna förklarar Sveriges misslyckande. Anledningen är vår dåliga primärvård. Höginkomsttagare i alla länder söker sig i stor utsträckning direkt till sjukhusens specialistvård. Sannolikt beror det på fler personliga kontakter inom vården och större kunskap om hur man letar sig fram i vårdapparaten. Denna ojämlikhet motverkas i viss mån genom att låginkomsttagare går mer till husläkare. En bra husläkare har en kontinuerlig kontakt med sina patienter och blir därför en naturlig ingång i vården för den som inte har andra kontakter.

Den svenska sjukvårdens ojämlikhet hänger också samman med vårdköerna. Som OECD har visat tar sig höginkomsttagare lättare fram till specialistvård. Låginkomsttagare får däremot vänta på sin tur. Med korta väntetider skulle vården ges mer rättvist, samtidigt som vi skulle slippa onödigt långa sjukskrivningar i väntan på behandling.

På sikt ska klasskillnader i livslängd och hälsa utjämnas. Detta kräver ett mer övergripande arbete.

Minskade klassklyftor i brottsutsatthetRedigera

De som i störst utsträckning drabbas av våldsbrott är de mest socialt utsatta. Denna skillnad har dessutom ökat under 20 års tid. Enligt SCB är andelen utsatta för våld eller hot bland resurssvaga personer ungefär dubbelt så hög jämfört med resursstarka personer. Resurssvaga personer vittnar också om att de i högre utsträckning utsätts för våld både i hemmet och utomhus. Dessa klyftor måste minska.

Jämlikhet handlar i hög grad om att slå undan kriminalitetens rötter, att färre ska bli brottslingar. Det kräver ett långsiktigt helhetstänkande där skolpolitiken och integrationspolitiken blir redskap för att ge individer inte bara utbildning och arbete – utan framtidstro och valmöjligheter.

Diskriminering och segregation föder hopplöshet och resignation. Människor i allmänhet verkar räkna med att brottsligheten ska öka. Men så ska det inte behöva vara. New York har mot alla odds lyckats vända brottsutvecklingen och andra amerikanska städer är på väg. Goda exempel på effektivt polisarbete i Sverige visar att det är möjligt att vända utvecklingen åt rätt håll.

De senaste årens ökade sociala klyftor har märkts allra tydligast hos våra unga. Mellan å ena sidan de som har det fantastiskt förspänt - med föräldrastöd, sunda gemenskaper och solida grundvärderingar, å andra sidan de som befinner sig på samhällets skuggsida. Rädda Barnen vittnar om att över en kvarts miljon barn växer upp i en fattig familj och skillnaderna ökar mellan fattiga och rika, mellan barn med utländsk och barn med svensk bakgrund och mellan barn till ensamstående och barn i familjer med två vuxna.

Det är också de barn som har det svårast och som redan tidigt har allvarliga uppförandestörningar eller lider av neuropsykiatriska funktionshinder som löper större risk att senare hamna i kriminalitet. Vetenskapliga studier visar att minst 25 procent av unga och vuxna med ett kriminellt beteende har ett neuropsykiatriskt funktionshinder. Studier har visat att bland tungt kriminella, dömda för grova våldsbrott, var det över hälften som hade ADHD.

Det behövs ökade stödinsatser till barn med problem och utsatta familjer. Mödravården, barnavården, barnomsorgen, barn- och ungdomspsykiatrin, skolan och socialtjänsten är alla viktiga aktörer.

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.

Runtomkring Wikias nätverk

Slumpartad wiki